Traxy läser Twilight - reaktioner hittills

Jag har snart läst ut första boken. Yay för mig! Som tur är så är den ju ganska lättläst iaf så det går hyfsat snabbt att komma igenom den. Jacob förekommer för lite för att man ska få något ordentligt grepp om honom. Han verkar vara en rar gosse, men det är också allt. Om man ska se på intertextualitet eller vad tusan det nu heter, så ser jag vissa likheter mellan Edward och Heathcliff (från Emily Brontës Svinlande höjder) och det är egentligen ingen smickrande jämförelse, med tanke på att Heathcliff är en psykopat och det är just de manipulativa och hotande dragen jag ser hos Edward. Mysig kille, not so much.

Bella, som sagt, saknar personlighet och eftersom hon är så grå och allmängiltig gör att alla som läser böckerna kan sätta sig in i hennes situation. Sedan är hon klumpig nog att jag undrar om hon har någon sorts neurologiskt fel på henne, typ dyspraxi eller något. Det är en sak att vara lite klumpig ibland, men alltså, hennes klumpighet är så sanslöst överdriven. Det är faktiskt småroligt alla de gånger då Edward ifrågasätter hennes dödslängtan och tycker att hon är korkad, för det är lite "näHÄÄÄ? Det MEEENAR du inte" över det.

Sedan det där med att hans jacka luktar på ett sätt och hon upptäcker att hans andedräkt luktar likadant är lite creepy. För att inte tala om Carlisle som i princip väljer ut tonåringar (creepy) för att "han vill ha en kompis för att han är så ensam" (wtf är han Dunderklumpen nu också?!). Charlie saknar också personlighet (Bella har kanske ärvt det, hah!) och i början så kunde jag köpa det där med att hon fixar mat åt honom också eftersom hon KAN laga mat och han inte kan det, men det går över till stenålder när han kommer hem och säger åt henne att sätta in maten i micron så att han kan gå och sätta sig framför TV:n.

Och så använder Meyer alldeles för få "sade" och alldeles för många "andades", "ropade", "bad", "skrattade" o.s.v. Det är sloppy writing. Sedan har boken ingen ordentlig konflikt förrän trion utbölingsvampyrer dyker upp, men det är så dags då, liksom. Där funkade filmen bättre, eftersom de introducerade hotet tidigare än sista halvtimmen. Jag har sett de första två filmerna. Den första skrattade jag mig igenom i stort sett, för det vore ju synd att påstå att den är bra. Andra var inte mycket till film det heller. Enda minnet av den är i stil med "gulliga vovvar" och "bara överkroppar". Men men. Jag ska fortsätta läsa. Hittills är Twilight en creeptastic historia om en glittrande psykopat och en masochist med dyspraxi som är kära i varandra utan anledning. Om man inte räknar "åh du luktar gott" och "fan va snygg du é" som anledningar, vilket jag inte gör.