Man får ta seden dit man kommer

Någon, som flera gånger tidigare delat mer eller mindre främlingsfientliga saker, delar:




Mitt automatiska svar:
Varför tycker du att kvinnor inte ska få ha på sig vafan de vill?

Någon annan svarar:
Det står det inte riktigt va? Det bilden menar är att OM man inte får bära bikini i muslimska länder varför ska vi då tillåta burka på stranden här? Han skriver inte vad man inte FÅR ha på sig.

Mitt svar:
Det står inget om burka stranden, det står burka i Europa, vilket är en hel kontinent. Resonemanget är fortfarande "bara för att ALLA kvinnor är förbjudna enligt anständighetslagar att bära bikini i VISSA länder så ska vi förbjuda VISSA kvinnor från att bära burka i Europa", vilket är samma sak som att säga "vi vill sänka oss till deras nivå". Om Europa är så pass öppet och progressivt att kvinnor får gå i bikini här utan att riskera arrest, varför ska vi plötsligt låta utvecklingen gå baklänges bara för att "jo men i andra länder är de också intoleranta så det ska vi också vara"?

Man får ta seden dit man kommer. I vissa länder får man inte ha bikini på sig (i alla fall inte offentligt), så då får man låta bli det eller ta konsekvenserna. I andra länder är seden att man får ha på sig precis det man själv önskar, vilket gör att det står en fritt att välja om man vill gå klädd i bikini, hängslebyxor, jeans, kjol, ärmlös klänning, folkdräkt, t-shirt, toga, sidenklänning, sari, baddräkt, tunika, dunjacka - och ja, burka - utan att behöva oroa sig för att hamna i finkan p.g.a. ens klädval.

via GIPHY

Attityder mot invandrare i Storbritannien jämfört med Sverige

Storbritannien är väldigt blandat och även om det naturligtvis finns enorma stolpskott här också (British National Party, English Defence League och sådär) så är läget helt annorlunda. Det kan bero på att det forna Brittiska imperiet gjorde att landet fick mer kontakt med andra kulturer (okej, förvisso gick mycket av det ut på att med alla medel erövra sagda kulturer ...) och efter Andra Världskriget så behövde man folk som kunde hjälpa till att bygga upp samhället igen och vände sig då till Commonwealth-länderna och erbjöd folk jobb. Det gjorde att många från t.ex. de Karibiska länderna och Indien kom hit och bosatte sig och arbetade. Det är inte ovanligt att folk har icke-brittiska namn här, och det finns lagstiftning som säger att arbetsplatser inte får diskriminera p.g.a. hudfärg eller etnicitet och liknande.

En sak som var intressant i våras när det var val var att medan vi som bor i Storbritannien var sura över valresultatet och vill se en ändring till proportionell representation (som i Sverige) istället för det sjukt orättvisa systemet som finns här nu så var svenskars reaktion på det att "JA MEN RASISTERNA DÅ?! DÅ KOMMER JU RASISTERNA FÅ MER PLATS I PARLAMENTET", vilket var lite underligt. De syftade på UKIP ("Jag är inte rasist, men ..."-partiet), vilket på sin höjd motsvaras av Ny Demokrati som var jättepopulärt i början av 90-talet (eller när det nu var), fick 10% i riksdagen och åkte ur nästa valomgång och ingen har hört från dem sedan dess. De är populistiska, "säger som det är" och ja, många av deras politiker (och väljare) verkar ha stannat på stenåldersnivå i utvecklingen, men de är INTE ett brittiskt SD. Den brittiska motsvarigheten till SD är BNP (som jag nämnde innan) och det partiet blev i princip utsuddat i senaste valet. :)

Det politiska läget i Sverige vs Storbritannien är också helt annorlunda. Tror inte att det går en dag utan att jag ser något om tiggare på svenskars FB, för det mesta lyckligtvis saker som är positiva till dem och negativa till SD, och visst, när vi varit i Sverige så har det suttit tiggare utanför ICA. Det gör det i regel inte här.

Storbritannien är inte bekymrat över att invandrare ska komma hit och tigga och "besudla" deras brittiskhet - de är bekymrade över att billig arbetskraft kommer hit från Östeuropa och tar jobb från arbetslösa britter (lågavlönade jobb som britter gärna anser sig "för fina" för att vilja ha, dessutom. Bravo, liksom) och snyltar på bidrag när sjukvården redan går på knä.

Hela diskussionen om att invandrare skulle hota deras afternoon tea & cream scones existerar liksom inte. Naturligtvis finns det islamofober här också, men det finns samtidigt många muslimer som motvikt till det, och som visar att deras religion INTE innebär att alla är extremister. Det är inte "vi och dem" på samma sätt som det är i Sverige. (Sedan talar vi om ett land som verkligen tagit utländska matseder till hjärtat. Det var inte så mycket "kom inte hit med era falafel!" utan snarare "Chicken Tikka Masala, you say? Can I have some more, please? It's delicious!")

Ska man se på hudfärg så tror jag knappt att jag sett någon som inte var vit förrän jag gick på mellanstadiet, och då var det någon som var adopterad. Alla hade svenska för- och efternamn ända tills jag gick på gymnasiet i en annan kommun som låg närmare Göteborg. Jämfört med här, då du interagerar med alla färger och nationaliteter dagligen, eller åtminstone ser. Det är liksom inte anmärkningsvärt att någon har ett utländskt namn eller accent här, medan det fortfarande är alldeles för främmande för Sverige. Eller så har Sverige blivit jäkligt inavlat på grund av den kulturella isoleringen. I vilket fall som helst så gör det mig ledsen att se vad som händer i mitt fina hemland och det gör ju inte direkt att jag känner för att flytta tillbaka dit, trots att Storbritannien är långt ifrån perfekt.