Varför jag älskar min Kindle

Jag älskar böcker. Jag bodde i princip på biblioteken där jag bodde och/eller gick i skolan. När eböcker började komma ut så reagerade jag på exakt samma sätt som många andra. "VAD ska det vara bra för? Det är INTE lika bra/mysigt/användarvänligt som att läsa en RIKTIG bok!"

Sedan kom Amazon Kindle ut.

Maken och jag, som gillar tekniska prylar, tänkte "oooh" men genast följt av "men VAD ska vi med en sån till? Vi har en BOKHYLLA, jomän!"

En dag så hade en väninna med sig sin Kindle, och nyfiket undrade vi om vi fick ta oss en titt. Det fick vi. "Hmm," tänkte vi sedan, "vi köper en sån och prövar. Det verkar kunna vara en bra grej, ju. Men vi köper bara en, för herregud, inte som att vi behöver två." Det tog oss mindre än en månad innan jag beställde en egen, eftersom jag snabbt insåg hur användbar den är. Portabel. Lättviktig. Behöver bara laddas typ en gång i månaden (förutsatt att trådlöst nätverk är avstängt) eftersom den endast drar batteri när man byter sida.

Traxy läser Twilight - reaktioner hittills

Jag har snart läst ut första boken. Yay för mig! Som tur är så är den ju ganska lättläst iaf så det går hyfsat snabbt att komma igenom den. Jacob förekommer för lite för att man ska få något ordentligt grepp om honom. Han verkar vara en rar gosse, men det är också allt. Om man ska se på intertextualitet eller vad tusan det nu heter, så ser jag vissa likheter mellan Edward och Heathcliff (från Emily Brontës Svinlande höjder) och det är egentligen ingen smickrande jämförelse, med tanke på att Heathcliff är en psykopat och det är just de manipulativa och hotande dragen jag ser hos Edward. Mysig kille, not so much.

Bella, som sagt, saknar personlighet och eftersom hon är så grå och allmängiltig gör att alla som läser böckerna kan sätta sig in i hennes situation. Sedan är hon klumpig nog att jag undrar om hon har någon sorts neurologiskt fel på henne, typ dyspraxi eller något. Det är en sak att vara lite klumpig ibland, men alltså, hennes klumpighet är så sanslöst överdriven. Det är faktiskt småroligt alla de gånger då Edward ifrågasätter hennes dödslängtan och tycker att hon är korkad, för det är lite "näHÄÄÄ? Det MEEENAR du inte" över det.

Sedan det där med att hans jacka luktar på ett sätt och hon upptäcker att hans andedräkt luktar likadant är lite creepy. För att inte tala om Carlisle som i princip väljer ut tonåringar (creepy) för att "han vill ha en kompis för att han är så ensam" (wtf är han Dunderklumpen nu också?!). Charlie saknar också personlighet (Bella har kanske ärvt det, hah!) och i början så kunde jag köpa det där med att hon fixar mat åt honom också eftersom hon KAN laga mat och han inte kan det, men det går över till stenålder när han kommer hem och säger åt henne att sätta in maten i micron så att han kan gå och sätta sig framför TV:n.

Och så använder Meyer alldeles för få "sade" och alldeles för många "andades", "ropade", "bad", "skrattade" o.s.v. Det är sloppy writing. Sedan har boken ingen ordentlig konflikt förrän trion utbölingsvampyrer dyker upp, men det är så dags då, liksom. Där funkade filmen bättre, eftersom de introducerade hotet tidigare än sista halvtimmen. Jag har sett de första två filmerna. Den första skrattade jag mig igenom i stort sett, för det vore ju synd att påstå att den är bra. Andra var inte mycket till film det heller. Enda minnet av den är i stil med "gulliga vovvar" och "bara överkroppar". Men men. Jag ska fortsätta läsa. Hittills är Twilight en creeptastic historia om en glittrande psykopat och en masochist med dyspraxi som är kära i varandra utan anledning. Om man inte räknar "åh du luktar gott" och "fan va snygg du é" som anledningar, vilket jag inte gör.

Tordyveln flyger i skymningen

Eftersom jag skrev om några böcker jag läste och tyckte om när jag var yngre så kom jag att tänka på några andra böcker som jag också gillar. Den jag tänkte säga några ord om innan jag går och lägger mig ikväll är "Tordyveln flyger i skymningen" av Maria Gripe. Om du inte har läst den kanske du har hört den som radioteater? Den har gått några gånger som sommarlovsföljetong i radio också.

En tordyvel flyger in i ögat på en truckförare, tåget blir försenat med tre minuter och tjugoåtta sekunder och medför att tre tonåringar börjar smyga på en hemlighetsfull roddare. De lockas i väg till Selanderska gården, som en av dem tycker sig ha sett i en dröm. Det förflutna börjar styra det närvarande och flera tider upplevs samtidigt.
Vem är den gamla damen som vill spela schack i telefon? Hur ska man tyda viskningarna i Jonas Berglunds bandspelare? Finns den tretusenåriga egyptiska gravstatyn kvar - och i så fall var? Har den märkliga blå blomman ett eget liv? Vad är det som påverkar historiens gång? Slumpen, viljan eller något annat?

"En del händelser tycks varken vara styrda av viljan eller av förnuftet, de förefaller helt oväntade, överraskande, oförutsedda. Vi kallar dem tillfälligheter eller slump, men vi vet ingenting om dem."

"Tordyveln flyger i skymningen" hör till Maria Gripes mest lästa och älskade böcker världen över, och för att denna och alla hennes övriga fantastiska böcker ska nå ut till ännu en generation barn, har vi gjort nya, mer moderna omslag.

-- Adlibris

Det handlar om en liten småländsk ort, Ringaryd, och några tonåringar som bor där. De ska vattna blommorna i Selanderska Gården och det visar sig vara mystiska saker som är i görningen där... Det leder till en jakt på en egyptisk gravstaty, schackspel över telefon med en gammal tant, och en kärlekshistoria som utspelade sig på Carl von Linnés tid.

En bok som behandlar elektroniska röstfenomen och andra geniunt paranormala fenomen och som dessutom innehåller hur växter mätbart reagerar på människors tankesätt! Hah, kanske det är därför jag är som jag är. Maria Gripe som indoktrinerat mig! :D Tur att det var hon i så fall, för till skillnad från valfri skräckis man kan få tag i varsomhelst så är fenomenen som beskrivs ganska nära sanningen. Jag menar... elektroniska röstfenomen! Sanndrömmar! Åh, jag blir så sugen på att läsa den igen, men den verkar inte finnas översatt till engelska. :( Fanken också. Frågan om föräldrarna vet var de gjorde av böckerna i min bokhylla, för den bör ha funnits där... i så fall kan de ju ta den med sig när de kommer hit.

Men ändå.

Underbart spännande bok. Läs den om du inte redan gjort det! Och har du redan gjort det, läs den igen! Godnatt.

P.S. Tack för rättelsen, Stina!

Underskattade deckarklassiker

Petter Lindgren skrev på Aftonbladets hemsida om temmelmisbrukaren Ture Sventon som fyller 60 i år. Nu har jag inte sett någon faktisk bok om Ture Sventon, utan bara ett par seriealbum och den mysiga julkalendern. Det fick mig att tänka på andra svenska deckare för yngre läsare. Två nämns i artikeln - Tvillingdetektiverna av Sivar Ahlrud och så Nils-Olov Franzéns Agaton Sax. Citat:

Nils-Olof Franzéns Agaton Sax har ingen hört av sedan 1978 då den sista boken i serien kom ut.

Gasp! Har du inte läst Agaton Sax har du ju missat något! Det började med att jag fick "Agaton Sax och de okontanta miljadärerna" av pappa när jag gick på mellanstadiet, har jag för mig. Tror det möjligtvis var ett bokrea-fynd. Boken var rolig och gav mersmak, så jag plöjde igenom alla Agaton Sax-böcker som jag kunde komma över. En lagom tjock man med mustasch och plommonstop som är redaktör för Byköpingsposten, är uppfinnare, buktalare, språkexpert och mästerdetektiv, som bor ihop med sin faster Tilda och en tax. Dessutom har han en bästa kompis på Scotland Yard, den fumlige inspektör Lispington. Okej, så helt realistisk är Hercule Poirot i småstadstappning inte. Snarare är han rätt mycket en Mary-Sue. Det spelar ingen roll. Böckerna är humoristiska och spännande och rätt korta dessutom. Läs dem!

Tvillingdetektiverna har jag aldrig läst, men jag har sett listan över böckerna längst bak i Wahlströmsböckerna som jag vuxit upp med. Rödryggade Kitty-böcker hade vi allra flest av (ytterligare en Mary-Sue, kan tilläggas), givetvis - vi var ju bara systrar.

Genom åren har jag byggt upp en trevlig samling av grönryggade Wahlströmsböcker av Bengt Linder. Kvalitetslitteratur? Kanske inte. Underhållande? O ja! Att följa Dante och Tvärsan genom Stockholm och deras möten med den undre världen är fenomenalt rolig läsning. Nu är det bara en eller två böcker jag saknar i min samling. Har samlat på mig dem sedan jag var 10 år gammal eller något sådant, genom att gå igenom boklådor på marknader (i huvudsak Rabbalshede), antikvariat och returvaruhus. Till och med Tradera har fått sig några besök! De finns överallt, men tydligen har det på senare år blivit en trend (!) att samla på dem. Undrar om folk samlar på dem för att läsa dem, eller om de bara gör det för att ha något att samla på. På 1970-talet spelade man dessutom in "Aktare för Hajen, Dante" på film. Gissa om jag skulle vilja se den! Förvånansvärt att de lyckas avancera i årskurserna, förresten. Östra Real måste ha varit riktigt slappa med det, med tanke på att större delen av Dante & Tvärsans tid verkar gå åt till att skolka.

Astrid Lindgren, denna gigant bland giganter, har skrivit mycket mer än Pippi, Madicken, Emil , Mio, Tjorven, Ronja och bröderna Lejonhjärta. Hon har skrivit deckare! Inte vilka deckare som helst, utan böckerna om Röda och Vita Rosen. Kalle Blomkvist and friends, som ofta hamnar i skymundan. Böckerna om Kalle, Anders och Eva-Lotta var några av mina favoriter när jag var yngre. "Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt" är sönderläst! (I och för sig tappade jag den i badkaret en gång, vilket liksom hjälpte till att ge den det där sönderlästa utseendet, men shh!) Helt suveräna böcker! Foföror atottot inontote nonämomnona rorövovarorsospoproråkoketot. Vovemom kokänonnoneror inontote totilollol rorövovarorsospoproråkoketot? Genius!

En annan bra deckarbok är Margareta Lindbergs "Oskar i paradiset" som vi hade som klassbok en gång på mellanstadiet. Blev så fängslad att jag läste ut den långt i förväg och har läst den flera gånger sedan dess. Oskar är en pojke som är nyinflyttad i ett villaområde och som snubblar över ett mysterium... deckarförfattaren Bo Treberg verkar bo på samma gata, men vem av grannarna är det som döljer sig bakom pseudonymen? Kanske den sure gubben? Pluspoäng för att någon lurar Oskars lillebror att köpa kattungefrön (videkissar)... det är bara för bra!

Avslutningsvis hälsar jag till din farbror Styrbjörn i Sveg, tackar för fläskkotletterna och himlar med ögonen samtidigt som jag suckar djupt om du inte vet vad "DSC" betyder. Så det så.

Fääärdig!

Efter ca 12 timmar och 20 minuter vart jag färdig. Runt 13:30, med andra ord. Det innefattar saker som ätpauser, kisspauser (många, av någon anledning), en 20 min tupplur (väcktes av brevbäraren som hade med sig mitt Amazonpaket), och en stunds datorpaus.

Men ingen annan verkar ha läst färdigt den än ju. *otålig*

Pojken håller på. Han blir nog färdig i kväll nån gång, skulle jag tro. Han har läst sedan kl. 12 eller så.

Jag borde gå och sova en stund, med tanke på att jag sovit 20 min bara, och det var vid 10-tiden på morgonen - det där kaffet fungerade perfekt... men jag håller på att skriva en bakgrund... :look

Nattvaka

Åkte till ASDA strax före midnatt och köade. Köpte boken - £5 (den jag beställt från Amazon var lite under £9)... åkte hem igen... Gjorde mig en stor kopp starkt kaffe, som var jätteäckligt, trots att det var både mjölk och socker i det. Har hållit mig vaken natten igenom iaf. Har läst i 4½ timme, ska precis börja på kapitel 16. Bör ha läst ut den till tolv, skulle jag gissa på.

Två döda innan sidan 70, men efter det har det varit lite stiltje på den fronten, men det lär väl ändra sig, kan jag tänka mig. Många nya trollformler som det kliar i fingrarna att lägga ut i Hoggypedia.

Har kisspaus nu. Och göra-lite-te-paus. Snart dags att käka något igen. Åt macka ihop med det otäcka kaffet, men det var ju typ fem timmar sen nu, så inte undra på att jag är hungrig. Får väl bli lite flingor eller något sådant om en stund, antar jag.

Dags att återgå till läsandet innan mitt tevatten kallnar.

Enånhalvtimmekvar

Harry Potter 7.

Sista boken i serien.

Harry Potter and the Deathly Hallows.

Jädra fånigt namn, egentligen. "Deadly Hallows" liksom, okej, det funkar. Men "Deathly"? o_O Det låter fel. Som om någon som inte kan engelska försöker översätta 'dödlig' men inte lyckas, ungefär.

Har förbeställt min på Amazon, så den borde komma imorgon bitti. Vi funderar på att åka till ASDA och köa vid midnatt och köpa en till, men vi får se.

I övrigt har vi varit hemma i Sverige och ätit gräddtårta med jordgubbar på. Och kanelbullar. Sett på Ostindiefarare också (skeppet Götheborg) när det låg förtöjt i Uddevalla. Det var fint. Inte fullt så stort och fint som mitt HMS Dauntless, som jag är Admiral för i en grupp på Facebook... men så är jag väl lite jävig när det gäller mina egna skutor, även om de är fiktiva.

Jag har fyllt kvartssekel också. Därav jordgubbstårtan.

Vi har köpt en sorts stegmaskinsak. Egentligen skulle vi köpt en träningscykel, men de enda som inte var löjligt apdyra väger vi för mycket för att kunna få använda. Hittade några gamla bilder på mig på en CD, som inte redan fanns i mitt fotogalleri. Skickade länkar till pojken, som tyckte att det var värst så smal jag var på den tiden (typ... år 2000, kanske?). Mitt svar blev att det var jag inte alls, jag var överviktig då också... men inte fullt så mycket som jag är nu. Man kan ju fan bli deppig för mindre. :(