Nils-Olof Franzéns Agaton Sax har ingen hört av sedan 1978 då den sista boken i serien kom ut.Gasp! Har du inte läst Agaton Sax har du ju missat något! Det började med att jag fick "Agaton Sax och de okontanta miljadärerna" av pappa när jag gick på mellanstadiet, har jag för mig. Tror det möjligtvis var ett bokrea-fynd. Boken var rolig och gav mersmak, så jag plöjde igenom alla Agaton Sax-böcker som jag kunde komma över. En lagom tjock man med mustasch och plommonstop som är redaktör för Byköpingsposten, är uppfinnare, buktalare, språkexpert och mästerdetektiv, som bor ihop med sin faster Tilda och en tax. Dessutom har han en bästa kompis på Scotland Yard, den fumlige inspektör Lispington. Okej, så helt realistisk är Hercule Poirot i småstadstappning inte. Snarare är han rätt mycket en Mary-Sue. Det spelar ingen roll. Böckerna är humoristiska och spännande och rätt korta dessutom. Läs dem!
Tvillingdetektiverna har jag aldrig läst, men jag har sett listan över böckerna längst bak i Wahlströmsböckerna som jag vuxit upp med. Rödryggade Kitty-böcker hade vi allra flest av (ytterligare en Mary-Sue, kan tilläggas), givetvis - vi var ju bara systrar.
Genom åren har jag byggt upp en trevlig samling av grönryggade Wahlströmsböcker av Bengt Linder. Kvalitetslitteratur? Kanske inte. Underhållande? O ja! Att följa Dante och Tvärsan genom Stockholm och deras möten med den undre världen är fenomenalt rolig läsning. Nu är det bara en eller två böcker jag saknar i min samling. Har samlat på mig dem sedan jag var 10 år gammal eller något sådant, genom att gå igenom boklådor på marknader (i huvudsak Rabbalshede), antikvariat och returvaruhus. Till och med Tradera har fått sig några besök! De finns överallt, men tydligen har det på senare år blivit en trend (!) att samla på dem. Undrar om folk samlar på dem för att läsa dem, eller om de bara gör det för att ha något att samla på. På 1970-talet spelade man dessutom in "Aktare för Hajen, Dante" på film. Gissa om jag skulle vilja se den! Förvånansvärt att de lyckas avancera i årskurserna, förresten. Östra Real måste ha varit riktigt slappa med det, med tanke på att större delen av Dante & Tvärsans tid verkar gå åt till att skolka.
Astrid Lindgren, denna gigant bland giganter, har skrivit mycket mer än Pippi, Madicken, Emil , Mio, Tjorven, Ronja och bröderna Lejonhjärta. Hon har skrivit deckare! Inte vilka deckare som helst, utan böckerna om Röda och Vita Rosen. Kalle Blomkvist and friends, som ofta hamnar i skymundan. Böckerna om Kalle, Anders och Eva-Lotta var några av mina favoriter när jag var yngre. "Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt" är sönderläst! (I och för sig tappade jag den i badkaret en gång, vilket liksom hjälpte till att ge den det där sönderlästa utseendet, men shh!) Helt suveräna böcker! Foföror atottot inontote nonämomnona rorövovarorsospoproråkoketot. Vovemom kokänonnoneror inontote totilollol rorövovarorsospoproråkoketot? Genius!
En annan bra deckarbok är Margareta Lindbergs "Oskar i paradiset" som vi hade som klassbok en gång på mellanstadiet. Blev så fängslad att jag läste ut den långt i förväg och har läst den flera gånger sedan dess. Oskar är en pojke som är nyinflyttad i ett villaområde och som snubblar över ett mysterium... deckarförfattaren Bo Treberg verkar bo på samma gata, men vem av grannarna är det som döljer sig bakom pseudonymen? Kanske den sure gubben? Pluspoäng för att någon lurar Oskars lillebror att köpa kattungefrön (videkissar)... det är bara för bra!
Avslutningsvis hälsar jag till din farbror Styrbjörn i Sveg, tackar för fläskkotletterna och himlar med ögonen samtidigt som jag suckar djupt om du inte vet vad "DSC" betyder. Så det så.
