Från en andlig FB-grupp där det diskuterades om ondska. Det var i princip bara en person som var motvikt till resonemanget att vissa personer är onda, alltså att de är födda onda och det är inget att göra åt, för de är besudlade av The Dark Side eller något sådant, och hen menade att ondska är ett koncept vi människor definierat för att förklara varför onda saker händer goda människor. Det var denna person jag höll med när jag skrev detta:
Jag förstår ditt resonemang. :) Håller med till mångt och mycket, dessutom. Kanske inte helt till fullo, för jag vet inte om jag tror att ondska bara finns i böcker, men nära nog. Som Yoda sade: "Fear is the path to the Dark Side. Fear leads to anger. Anger leads to hate. Hate leads to suffering." Om sedan "suffering" ska tolkas som krig, rasism eller annat är upp till var och en att avgöra.
Psykopati, empatistörningar, sociopati, narcissism och så vidare är inte samma sak som ondska. De är (för att hårdra det) nedsatta funktioner, eller till och med direkta "fel" i hjärnan. Forskare har identifierat en gen som ökar risken för våldsamhet och empatibrist. Det ursäktar inte någons handlingar, för det var fortfarande deras val att utföra vad de än gjorde, men det förklarar de bakomliggande orsakerna bättre än "för att hen är ondskefull" gör.
Att bortförklara något genom att säga att "X har utfört [hemsk akt]" för att "X är ett monster" är att säga att ojdå, freak of nature, det kommer inte att kunna hända igen för det vore ju omöjligt. Det var bara X som det var fel på, för X var en ond människa. Då lurar man sig själv och invaggar sig själv och andra i en falsk trygghet. Att förklara något på mer vetenskapliga grunder, å andra sidan, betyder att man förstår att det inte var en isolerad händelse och man kan därför försöka förebygga att något liknande händer igen.
Nu har den här diskussionen redan fallit offer för Godwins lag, så det gör inget om vi tar honom som exempel: Hitler. Säger man att han var ett monster och att det var därför han ville utrota det judiska folket så kan man dra en lättnadens suck för han är ju död sedan 70 år tillbaka nu. Säger man att han var en antisemitisk narcissistisk sociopat (eller något sådant) som hade bra PR-personal och drog nytta av en utsatt ekonomisk situation för att vinna politiska framgångar som sedan möjliggjorde folkmord så betyder det att han inte var en isolerad händelse, ett freak of nature, utan en helt vanlig människa som du och jag - vilket betyder att det kan finnas FLER som honom och som, om hen har samma förutsättningar, kan orsaka samma skador, eftersom mänskligheten har så svårt för att lära sig av sina historiska misstag.
JA, Hitler var ett monster, men han var inte ett monster för att han var ondskefull (vilket låter som "han var besatt av Djävulen" - och det är en HELT annan diskussion), utan för att han var "rätt" man (hänsynslös, empatistörd, hatisk, ambitiös, bra på att säga det folk vill höra, o.s.v.) på "rätt" plats (ett land i svår ekonomisk kris) vid "rätt" tillfälle (när folk ville ha någon att skylla på och han gav dem en syndabock - judarna - att samla sina krafter mot). När man tänker efter så är det liksom inte konstigt att extremhögervindarna återigen blåser i Europa, och med det kommer antisemitismen. Vi har uppenbarligen inte lärt oss av historien, och det är så lätt att peka finger mot en minoritetsgrupp och säga att det är DERAS fel att ekonomin ser ut som den gör, och allt kommer bli bra om vi bara kastar ut (i förlängningen utrotar) dem.
Tanken på att vi återigen skulle kunna få Nazister till makten i Europa får mig att vilja kräkas, men det är inte ondska som gör att de bruna fått ett uppsving, utan rädsla. Rädsla för att förlora det man har, rädsla för det okända, och som sagt, rädsla leder till hat, hat leder till lidande. Tror det är detta som [den jag höll med] försöker säga, vilket är svårt att förmedla i en allmän diskussion som plötsligt blev extremt personlig.
(Det var någon som gav väldigt emotionellt laddade exempel på varför hen var övertygad om att onda människor finns, vilket gjorde det i princip omöjligt att fortsätta diskussionen, då det gick från "tror ni att ondska finns?" till "HUR VÅGAR DU PÅSTÅ ATT DEN HÄR PERSONEN INTE ÄR ONDSKEFULL?!!" Enligt mitt och den andra personens resonemang så var förövaren i fråga psykiskt störd - vilket inte är en ursäkt eller förmildrande omständighet, som sagt, men svaret var ändå i princip att om förövaren är psykiskt störd så förminskar det på något sätt offrens lidande, till skillnad från om förövaren var en ondskefull människa. Som sagt, det blev ett streck i debatten till slut.)
