Jag kan ju!

För ett tag sedan så hade jag en idé. Det föddes i och med NaNoWriMo, där jag totalt misslyckades med att bevisa för mig själv att jag kunde skriva 50 000 ord på en månad. Det sket sig nämligen redan i början, när jag behövde byta strategi redan efter första dagen, och då kom jag liksom av mig. Men det är så mycket man måste skriva om man ska skriva en bok, och dialog är egentligen roligare. Lösningen? Skriva manus istället!

Ett bokmanus måste vara runt 300-400 A4 minst (dubbelt radavstånd, förvisso, men 150-200 sidor är mycket det också), ett filmmanus bara på runt 90, och om man sett hur manus ska skrivas, så är det liksom ganska mycket utrymme på dem. 90 låter överkomligt, tycker jag.

Då är det ju det där med "men jag ska ha material och inspiration för 90 sidor" också, vilket är lite klurigare. Idéer har jag så att det räcker och blir över, men de ska ju liksom vara mer än bara idéer. Arkiv X blev inte av bara för att Chris Carter kom på tanken med två FBI-agenter som undersöker övernaturliga fenomen - han fick skriva manus också, åtminstone i början.

Bästa sättet att motivera mig tänkte jag var att visa för mig själv att jag minsann kan skriva manus. Eller rättare sagt, bevisa för mig själv att om jag har skrivit ett manus, så finns det inget som hindrar mig ifrån att skriva ett till. Har jag inte skrivit något alls måste jag först skriva något för att komma över den tröskeln. Så vad kom jag på? Att jag hade en lång berättelse färdigskriven redan, som dessutom är skriven i dialogform, med bara korta små bitar som förklarar vad som händer runtomkring. Den är lite över 30 A4-sidor lång. Om jag skrev om den i korrekt manuskript-form, så kanske den skulle bli långfilmslång, och då skulle jag kunna bevisa för mig själv att jag redan skrivit en långfilm, alltså kan jag skriva fler.

Sagt och gjort.

Det blev inte 90 minuter, men väl 79 minuter och 30 sekunder enligt programmet jag använder. Det finns en hel hoper långfilmer som är 79 minuter långa (en rad gamla Disney-filmer är typ 72 minuter, och eftersom berättelsen gör sig bäst som tecknad film... hey presto!) så det gills. Sedan kan jag ju alltid pilla med den och ändra om och lägga till också.

Okej, så "What Goes Around, Comes Around, Dieter" är ingen seriös berättelse med djupa budskap och grejer, utan är rätt mycket trams och väldigt mycket parodi och handlar om Modern Talking - närmare bestämt alla dem som Dieter nämnt i sina låtar genom tiderna som nu vill få sin del av kakan och få royalty för sin medverkan... Med gästspel av tyske stumfilmsskurken Dr. Mabuse, Eddie Izzard, en teater full av pingviner, Turtles-actionfigurer, samt MacGyver. Referenser till både "Doktorn kan komma" och Asterix dessutom. Ingen Guldpalm- eller Oscar-kandidat, men hey, dä qwettar laa?

Jag har skrivit ett långfilmsmanus och överlevt. Det betyder att det är fritt fram att skriva fler. Kanske kan då min barndomsdröm om att bli filmstjärna besannas ändå, trots allt. Fast i betydelsen manusförfattare och inte skådespelare. Det gör mig ingenting, jag är hellre bakom kameran än framför ändå.

Hmm. Kanske jag ska se om jag kan skriva TV-avsnitt också? Skrev ju "The Flying Doctors: Just In Time" för några år sedan... o:)