- Ens egna är okej, men alla andras stinker!
Jag läste nu i höst en bok om kulter, sekter och nya religiösa rörelser ("Comprehending Cults: The Sociology of New Religious Movements" av Lorne L Dawson, 2006) och störde mig på författarens attityd.
Det talades om "konstiga" och "normala" trosföreställningar. Konstiga trosföreställningar är sådant som nya religiösa rörelser har för sig, går och tror på diverse konstigheter. Normala trosföreställningar är sådant man har om man är kristen, eller möjligtvis jude eller muslim. Det var det underliggande budskapet i boken.
Min fråga är: Varför anses det ena vara fullt normalt att tro på medan det andra är vanföreställningar av ett gäng knäppgökar?
Varför är det konstigare att tro att ett rymdskepp följer efter en komet och kan föra bort en (Heaven's Gate-sekten) än att tro att en gudom gjorde en ung kvinna gravid med sig själv och sedan offrade sig själv till sig själv för att sona för synder som han själv hade hittat på och definierat som syndiga, och att efter hans död, att han återuppstod (kristendomen)? Seriöst! Varför anses det ena vara en samling vansinniga påhitt av ett gäng tokstollar och det andra sant och blodigt allvar?
Antingen borde allas trosföreställningar vara lika mycket värda, hur främmande de en ter sig för "vanligt folk", eller så borde allas trosföreställningar ses som vansinniga påhitt av ett gäng tokstollar, tycker jag. Den ena bör inte vara värd mindre än den andra, bara för att den ena har fler utövare, och bara för att den ena har fler utövare betyder det inte de har mer rätt än den andra, även om det typ är 30 pers mot... 1,5-2 miljarder. In the words of Emerald Rose: "Yeah, you can call it 'Christmas', you've got us way out-gunned!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar